Bojkotta varor från Israel

020404DN DEBATT/TORSDAGTrettiofyra publicister, akademiker och kulturarbetare i upprop: “Bojkotta varor från Israel” En rättvis och hållbar lösning på konflikten i Mellanöstern förutsätter att Israel drar sig tillbaka och ger palestinierna rätt till självstyrelse och utveckling. Erfarenheterna visar att omvärlden måste pressa Israel att lämna de ockuperade områdena. Det enda rimliga vore ett internationellt ingripande inom ramen för FN. Men de enskilda medborgarna kan också agera genom att inleda en bojkott mot israeliska varor från ockuperade områden. Om inte våldspolitiken ändras är nästa steg att en generell bojkott mot Israel övervägs. Sverige bör verka för att handelsavtalet mellan EU och Israel avbryts, kräver 34 publicister, akademiker och kulturarbetare. Situationen i Israel/Palestina är på väg mot en tragedi, upptrappningen den senaste tiden riskerar att stänga alla möjligheter till fred. Sedan Ariel Sharon tillträdde som Israels premiärminister har landets politik omintetgjort varje möjlighet till en rättvis lösning på konflikten. Det som för bara några år sedan tycktes möjligt är nu mer avlägset än på många år. Aldrig under 35 år av israelisk ockupation har palestinierna varit så svaga och maktlösa som nu. Aldrig sedan Menahim Begin och Ariel Sharon med den israeliska armén ockuperade Beirut och drev ut PLO från Libanon har det israeliska våldet varit så hänsynslöst som nu. Brotten mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna är rutinmässiga. På Västbanken och i Gaza har den israeliska repressionen drivit fram en ekonomisk, politisk, social och existentiell desperation som nu utmynnar i palestinska vansinnesdåd. Den israeliska ockupationen måste upphöra. Sedan 1967 har Västbanken och Gaza varit ockuperade, ett förhållande som redan i sig självt är ett brott mot folkrätten. Världssamfundet står enigt i slutsatsen att ockupationen är olaglig och oacceptabel. Men Israel har också brutit mot Genèvekonventionen genom stora markkonfiskationer. Karga betesmarker och bördig jordbruksmark har stulits från de rättmätiga ägarna. I Jerusalem har hela kvarter konfiskerats och förvandlats till judiska bostäder. År efter år har palestinsk mark, i strid med internationell rätt, koloniserats av israeliska bosättare. Västbanken är i dag söndertrasat av illegala israeliska samhällen, i vissa fall som små slutna städer. De knappa vattenresurserna har dirigerats om från palestinier till israeler. Tiotusentals palestinska träd har ryckts upp, egendom vandaliserats, hus sprängts och människor fängslats av godtyckliga politiska orsaker. Politiken har i princip varit oförändrad oavsett regering. Den har fortsatt under Osloprocessen: bosättarnas antal har ökat och deras samhällen bundits samman med en modern infrastruktur som är bara för dem, inte för palestinierna. Västbanken har delats upp i enklaver och det ockuperade östra Jerusalem har skilts av. Palestiniernas rörelsefrihet har begränsats. Resor mellan Västbanken och Gaza har förhindrats. Och den palestinska ekonomin har raserats genom att gränserna stängts. Det brutala israeliska våldet under den så kallade andra intifadan måste upphöra. Palestinska demonstranter har rutinmässigt dödats av israeliska prickskyttar. Regelbundet beskjuts palestinska hus, arbetsplatser och andra byggnader av israelisk raketeld. Hela kvarter har jämnats med marken. Den palestinska infrastrukturen slås medvetet ut, ambulanser, radio- och tv-stationer, poliskontor med mera förstörs på ett planmässigt sätt. Den israeliska arméns vanligt förekommande avrättningar av enskilda palestinska politiker eller andra aktiva medborgare är ett mycket allvarligt brott mot internationell rätt. Människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch har fördömt politiken, med all den kraft som deras ord kan uppamma. Avrättningarna är brott av sådan art att de måste leda till att de skyldiga ställs inför rätta i en internationell domstol. Ariel Sharons politik kännetecknas av arrogans. Både inför palestiniernas situation och den internationella rättsordningens grundläggande principer. Han har hållit palestiniernas folkvalde president Yassir Arafat instängd, omringad av stridsvagnar och beväpnade soldater. Vi fördömer den palestinska administrationens korruption, dess brist på demokrati och yttrandefrihet, liksom alla former av terrorism. Både Arafat och olika extrema islamistiska grupper bär sitt ansvar för den uppkomna situationen. Men en rättvis och hållbar fred förutsätter att Israel drar sig tillbaka och ger palestinierna deras rätt till självstyre och utveckling. Terrorismen frodas bland människor som saknar hopp och framtidsmöjligheter. Vi ser den israeliska fredsrörelsen som en viktig kraft som måste få internationellt stöd och uppbackning. Israel måste börja respektera den internationella rättsordningen och lämna alla ockuperade områden. En långsiktig fred måste bygga på en tvåstatslösning enligt 1967 års gränser. Det finns ingen annan väg till fred och rättvisa. Formeln är enkel: land mot fred. Vi anser att erfarenheterna från fredsprocessen visar att omvärlden måste pressa Israel till att lämna de ockuperade områdena. Israel tänker uppenbarligen inte lämna dem frivilligt. Samtidigt med fredsförhandlingar och mindre reträtter har Israel i stället paradoxalt nog stärkt sitt grepp över de palestinska områdena. Den internationella tystnaden om brotten mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna får inte fortsätta! Det finns tecken på att omvärlden börjar vakna, resolutionen i säkerhetsrådet om en palestinsk stat tyder på det. Därför är det nu viktigt att opinionsbildare och politiker agerar kraftfullt. Pale-stinska önskemål om en internationell närvaro som skydd mot ockupanternas våld har trots allvaret i situationen hittills bemötts med axelryckningar från omvärlden. De båda parterna har visat att de inte klarar av att nå en rättvis lösning. Det enda rimliga vore ett internationellt ingripande inom ramen för FN. Vi uppmanar den svenska regeringen att med kraft agera för en rättvis fred! Men vi som enskilda medborgare kan och bör också agera, inte minst i egenskap av konsumenter. Vi uppmanar därför svenska medborgare, folkrörelser, fackföreningar, konsumentkooperationen, partier och företag till en gemensam bojkott mot israeliska varor från ockuperade områden. Detta är ett krav som också stöds och drivs av en del av den israeliska fredsrörelsen, Gush Shalom (the Israeli Peace Bloc). Till Sverige importeras bland annat vinerna Yarden Chardonnay och Yarden Mount Hermon Red från Golan Heights Winery via Systembolaget, sodavattnet Soda Club, dadlar under varubeteckningen Jordan Plains och Jordan River och krämer från Döda havet med beteckningen Ahava. Om inte Israel ändrar sin politik anser vi att en generell bojkott mot Israel kan övervägas. Vi uppmanar också folkrörelserna att ta ett initiativ till ett brett upplysningsarbete om den israeliska ockupationspolitiken. Vi uppmanar den svenska regeringen att inom EU och FN med kraft verka för ett internationellt ingripande i Israel/Palestina. Eftersom Israel på flera punkter bryter mot handelsavtalet mellan EU och Israel, framför allt mot åtagandet att respektera mänskliga rättigheter, bör den svenska regeringen verka för att avtalet avbryts till dess att respekt för liv, rörelsefrihet och egendom föreligger. Håkan A Bengtsson, chef Arenagruppen; Per Wirtén, chefredaktör Arena; Lennart Weiss, egenföretagare; Stefan de Vylder, nationalekonom; Anna Åkerlund, ordförande Kristna Fredsrörelsen; Dan Josefsson, programledare Mediemagasinet; Gunno Sandahl, kulturchef Folkets hus och park; Sven-Eric Liedman, professor idé och lärdomshistoria; Ursula Berge, chef tankesmedjan Agora; Anders Sandin, generalsekreterare KFUK-KFUM:s riksförbund; Mikael Löfgren, författare och kulturkritiker; Göran Greider, chefredaktör Dala-Demokraten; Peter Alex, idéhistoriker; Magnus Linton, chefredaktör tidskriften Arena; Ulrika Kärnborg, författare och kulturkritiker DN; Olle Sahlström, LO-idédebatt; Evert Svensson, president The International League of Religious Socialists; Emanuel Furbacken, MÖ-sekreterare Svenska missionsförbundet; Örjan Nyström, LO-utredare; Ozan Sunar, chef Södra teatern; Sverker Lenas, kulturkritiker DN; Ylva Johansson, vvd Veta, fd statsråd; Nina Björk, författare och kritiker DN; Gunnar Westerling, studieombudsman ABF Göteborg; Suzanne Osten, regissör Stockholms stadsteater; Stefan Jonsson, författare och kritiker DN; Anders Ehnmark, författare; Lars-Göran Nyström, programansvarig Berghs School of Communication; Barbro Hedvall, ledarskribent DN; Marie-Louise Erikson, studiekonsulent KFUK-KFUM:s studieförbund; Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås; Bo Forsberg, direktor Diakonia; Ulf B Andersson, internationell redaktör Arbetaren; Peter Weiderud, utrikeschef Svenska kyrkan